VAD ÄR ROLLSPEL?
Hur fungerar fantasyrollspelet Eon? Eon är ett rollspel, det vill säga ett spel där du spelar rollen av påhittad person ofta en krigare, en magiker eller en äventyrare. Eftersom rollspel bygger på helt andra principer än vanliga sällskapsspel så är dialogen mellan spelarna och förmågan att med sin fantasi föreställa sig en påhittad värld betydligt viktigare än att slå tärning och förflytta sig runt på en spelplan. En annan stor skillnad är att spelarna samarbetar mot ett gemensamt mål, istället för att tävla med varandra. En av deltagarna i rollspelet tar på sig uppgiften att presentera och tolka reglerna åt de övriga spelarna. Denna person kallas för spelledare och är vanligen den person som äger spelet. De övriga deltagarna kallas för spelare. Varje spelare har i spelet hand om en egen rollperson. Rollpersonen är spelarens alter ego i fantasyvärlden Mundana. Innan spelet kan börja måste varje spelare, under spelledarens överinseende, skapa var sin rollperson. Mycket av nöjet med att spela rollspel ligger i att spela sin rollperson efter dennes beteende, livsmål och förmågor samt att samverka med de andra spelarnas rollpersoner. När rollpersoner skall ge sig ut på äventyr är det spelledarens uppgift att presentera en realistisk och spännande situation för spelarna. När det förekommer osäkerhet om din rollperson kommer att lyckas med en speciell handling så måste spelledaren avgöra om de lyckas eller ej. För att avgöra denna typ av frågeställningar har spelledaren en mängd regler till hjälp. Som spelare behöver du egentligen inte kunna reglerna det räcker med att spelledaren kan dem och förklarar hur de skall användas. Reglernas uppgift är att hjälpa spelledaren att döma rättvist när spelarnas rollpersoner försöker utföra svåra handlingar där utgången inte alltid är säker. Eons regelbok omfattar två olika typer av regler: regler för rollpersonsframtagning och regler för färdigheter, strid, magi och liknande. Läs mer om fantasyrollspelet Eon om du är intresserad.
- Äventyret Situationen som din spelledare målar upp för dig och de andra spelarna tar ofta formen av ett spännande äventyr. Äventyret är nyckeln till en intressant rollspelsomgång och om spelledaren har ett omväxlande, utmanande och roligt äventyr kommer alla spelarna förmodligen ha stort utbyte av spelmötet. Hur ett äventyr är avsett att utveckla sig är spelledarens egna hemlighet.
SPELEXEMPELDet är fredag kväll. Jörgen, Anders, Linda och Jakob har samlats kring köksbordet för att spela Eon. Äventyret började förra veckan och de skall nu fortsätta där de slutade. Jakob är spelledare och de övriga spelar följande roller: Jörgen: Durkild av Första Vindens Ring, en lång och tystlåten munk från Det Vita Klostret. Hans handlingar styrs av en vilja att vara god utan att blanda sig i andras affärer och framför allt av en törst efter visdom. Anders: Falgim Varg, en ständigt munter och vänlig vildmarksman som är nöjd så länge han slipper svälta. Han kan det mesta om att jaga, fiska, spåra och överleva i skogen. Linda: Ariona Rolvunn, en ung häxa i början av sin karriär. Hon har givit sig ut i världen för att pröva sina kunskaper i häxkonsten och är misstänksam mot de flesta. Jakob tar till orda: "Ni blev, som ni säkert minns, kontaktade av en oerhört fet man vid namn Ristos Marrack. Han erbjöd er en rundlig summa pengar om ni kunde hitta något åt honom. Kommer ni ihåg vad det var?" "En nyckel av guld," svarar Anders. "Just det. Ni hade dessutom fått en osäker uppgift om att nyckeln kunde finnas i Helm. När vi slutade förra gången befann ni er i skogen en bit från vägen mellan Mirron och Helm. Det hade just börjat bli mörkt och ni stannade till och för att slå läger. Det är där vi börjar idag. Vinden har börjat tillta och de torra höstlöven rasslar. Himlen har börjat fläckas av tunna grå moln som jagar fram. Ni kan ana månen bortom trädkronorna, och solen har försvunnit i väster. Det börjar bli kyligt." "Jag börjar samla ihop ved till en eld," säger Anders. "Och jag utför min kvällsmeditation," säger Jörgen. Jakob slår ett slag med tärningarna och spelarna tittar oroligt på varandra. "Anders och Jörgen, håll för öronen tills jag säger till! Såja. Hör ni något?" Anders och Jörgen svarar inte... "Bra. Linda, efter en stund hör du att någon går på vägen ni nyss lämnade," meddelar Jakob. "Falgim! Durkild! Hör ni?" viskar Linda. "Nej, de hör inte. Falgim är någonstans i skogen och samlar ved och Durkild verkar vara försjunken i djup meditation," säger Jakob. "Nu stannar stegen och samtidigt kan du skymta en gestalt på vägen.² "Jag gömmer mig så gott det går och lyssnar," säger Linda. "Hur bra hörsel har du?" frågar Jakob. "12," svarar Linda. Jakob slår med tärningarna och meddelar "Det låter ungefär som när en hund vädrar efter något." Jakob ger Anders tecken att lyssna. "Anders, du kommer tillbaka med famnen full av ved. Durkild mediterar och Ariona ligger och trycker bakom ett träd. Det verkar stå en person på vägen." "Vad gör du Ariona?" frågar Anders och ser uppriktigt förvånad ut. "Schhhh!!" väser Linda. "Vadå?" undrar Anders. "Så att inte Durkild vaknar? Ha ha". "Ni ser hur gestalten vid vägen börjar gå i riktning mot er.² "Dåre!" morrar Linda till Anders. "Först kände han oss på lukten och sedan kom du hit och ropade så att han helt säkert skulle upptäcka oss!" "Det gör väl inget?" tycker Anders. "Det är bara en vandringsman som vill värma sig vid vår lägereld. Se här! Jag har hittat torr ved. Det räcker" "Tyst! Din byfåne! Jag tror att det är en tirak," väser Linda. Jakob tecknar åt Jörgen och släpper in honom i handlingen igen. "Din meditation är avklarad. Allt verkar dock inte vara i sin ordning. I samma ögonblick som du öppnar ögonen känner du Arachnas närvaro." "Arachna!? Kan jag lokalisera närvaron?" undrar Jörgen med ett ansiktsuttryck som får Linda och Anders som inte vet vad Arachna är för något att frukta det värsta. "Ja. En gestalt kommer gående mot er genom skogen, och den fullkomligt utstrålar Arachnas ondska," svarar Jakob. "Vad gör ni?" "Jag backar mot vår utrustning och tar fram min yxa," säger Linda. "Jag håller hårt i vedyxan," säger Anders. "Och jag står kvar där jag står," säger Jörgen. "Ok. Gestalten kommer fram mot er. Den verkar helt ignorera Falgim och Ariona och stannar ett par metar framför Durkild. Han verkar mycket kraftigt byggd, men ni ser inga vapen. Gestalten tar till orda med en fruktansvärt djup röst: "Ge mig guldnyckeln, munk!". Vad gör du?" Här lämnar vi våra spelare och deras rollpersoner åt deras öde...
|