|
|
 |
Felya: SubstantivEnkla substantiv som till exempel avani (löfte) eller celan (barn) används rakt av. Sammansatta substantiv är lite knepigare. Ordet 'glädjekälla' finns inte, även om både orden för glädje och källa finns. Det sammansatta ordet 'glädjekälla' bör därför göras om till frasen 'källa för glädje'. Samma sak gäller ordet 'bergsfäste' som bör göras om till 'fästning i berg'. Sammansatta substantiv skapas ofta med objekt plus lokativändelsen -'an (en ändelse av klass 5) följt av lokationen. Detta kallas 'lokativkonstruktion'.
Ofta utelämnas lokativ och ibland kan lokativ inte alls förekomma. Då används något som i alvisk grammatik kallas 'snabb substantivföljd'. Vår svenska ordning S1s S2, det vill säga S1 äger S2, görs på felya och i snabb ordföljd om till S2 S1. En typisk sådan 'snabb substantivföljd' är 'stålets hemlighet'.
Man kan naturligtvis bygga samma konstruktion med lokativ, men med en annan ordföljd:
Ett annat sätt att skapa substantiv är med ett verb plus substantivändelse. Det finns tre sådana ändelser, -shen i betydelsen 'något som gör', -i i betydelsen 'resultatet av verbets handling' och -iri i betydelsen 'utsatt för handlingen'. Skillnaden mellan dessa tre är mycket stor.
Se även 'Adjektiv' i avsnittet om Verb. ÄndelserAlla substantiv, även sammansatta, kan följas av ett antal ändelser. Om det kommer två eller flera ändelser måste dessa följa en viss ordning. Ändelserna klassificeras i alvisk grammatik efter vilken inbördes ordning de kommer. Det finns sex klasser av substantivändelser som för enkelhetens skull numreras 1-6. Ju lägre nummer, desto närmare substantivet ska de komma.
Man behöver inte ha alla föregående ändelseklasser för att ha en senare klass. Om ett substantiv ska få en ändelse av klass 3 behöver man inte haka på ändelser av klass 1 och 2 bara för att få ändelsen på rätt plats, det är bara att haka på klass-3-ändelsen efter substantivet. Endast en ändelse av varje klass får förekomma. Man får alltså inte haka på två eller fler ändelser av klass 4. Det här är dock en konvention som ofta bryts mot i alvisk sång och diktning, då man hellre ser korrekt rytmik än korrekt grammatik. Det är inte en dödssynd att göra samma fel även i talspråk eller prosa, men det är ett 'typiskt nybörjarfel', så om man gör det kommer alver som hör det att le och språklärare ger bakläxa. Klass 1: VärderandeDen första klassen av suffix sätter ett värde på ett substantiv, som till exempel bättre, sämre, kär eller hedervärd.
Ändelsen används för att förstärka ett substantiv. Substantivet blir större, viktigare och mer kraftfullt än om suffixet inte hade använts.
Diminutiv är augmentativets motsats: substantivet blir svagare och mindre viktigt med detta suffix.
För att uttrycka stark vänskap eller kärleksmässig relation används vänskapssuffixet -scéa. En hel rad med användbara ord kan konstrueras med detta suffix och alver använder dem ofta och många av dem står i vanliga ordlistor.
Ändelsen -léa har förmodligen samma ursprung som substantivet léara 'heder'. Det är inte så ofta ändelsen används annat än på namn och titlar.
Ändelsen används för att markera att den tilltalade ses på som en lärare. Även denna ändelse används oftast på namn och titlar.
Ändelsen är raka motsatsen till -léa - den används ofta i rent förolämpande syfte. Ändelsen kan översättas med 'korkad', 'idiotisk', 'dum' med flera nedvärderande uttryck.
Klass 2: AntalDe flesta substantiv i felya anses vara singular. Till exempel menar man med halwi 'grönsak' en enda grönsak av vilken sort som helst. Till skillnad från svenskan behöver avsaknaden av pluraländelsen inte betyda att substantivet automatiskt är singular. En hel del av plural/singular kommer fram i meningens sammanhang.
I den första meningen är det ett pronomenprefix, ti- 'jag-det', som anger att sani 'trollkarl' är singular. I den andra är det pronomenprefixer firi'- 'vi-det' som anger att 'trollkarlar' är plural. Som tur är är det aldrig fel att lägga till en pluraländelse om substantivet refererar till mer än en entitet. Däremot är det fel att lägga till pluraländelser på substantiv som refererar till en enda entitet. Meningen sanieda ti'neh 'jag är trollkarlar' är lika fel på felya som på svenska.
Ändelsen -eda är avsedd för att markera att det finns fler än en entitet.
Ändelsen -eda används för att skapa pronomen i plural. Detta användande är så vanligt att man faktiskt skriver pluralformen som ett eget ord.
Lägg märke till att si 'den/det' i plural har blivit sineda 'de'. Detta är en inkonsekvens som har uppstått i språket för väldigt länge sedan, omkring 4500 år sedan enligt lingvistiker.
I vissa fall vill man särskilt markera att det rör sig om singular. I så fall används ändelsen -néa. Ändelsen används huvudsakligen om abstrakta begrepp.
Klass 3: KvalitetÄndelser av den här klassen talar om talarens attityd till substantivet eller hur säker han är på att det används korrekt.
Ändelsen markerar att substantivet används felaktigt med avsikt eller med ironi. Om man säjer hen'aiyami 'så kallad frihet' istället för bara hen'aiy betyder det att man anser att det rör sig om en skenbar frihet eller att den inte kommer att vara särskilt länge. Det kan också översättas med livegenskap.
Används denna ändelse betyder det att man är ganska säker på att det objekt som refereras till med substantivet blir korrekt beskrivet med substantivet men att man fortfarande är tveksam.
Detta är motsatsen till -'loi. Det betyder att det inte råder någon som helst tveksamhet om exaktheten i ens ordval.
Man kan i vissa fall få en mening med liknande konstruktion med bestämd form på verb.
Dessa båda ändelser är tätt sammanlänkade. De beskriver ett negativt respektive motsatsförhållande för de substantiv som används. Negationsändelsen -se anses inte vara lika kraftfullt som motsatsändelsen -la', vilket belyses i exemplet nedan.
Klass 4: Ägande och bestämd formKlass 4 är den största gruppen av substantivändelser. Den omfattar alla possesiva pronomen och dessutom bestämd form.
När det ägda refererar till en talande, intelligent varelse ska man dock använda en annan uppsättning possesiva pronomen i första och andra person.
Dessa ändelser förekommer i till exempel celenma' 'ditt barn' eller nevrivi' 'min herre'. Det är grammatiskt korrekt att använda de vanliga ändelserna till substantiv som refererar till en intelligent varelse, men det anses inte vara gott språkbruk. Till exempel anses celenman vara nedsättande och översätts bäst med 'din unge' istället för 'ditt barn'. Ordspråket 'mitt barn och andras ungar' går alldeles utmärkt att översätta. Det skulle bli celenvi' 's celenysin. Att använda nevrivin som 'min herre' istället för nevrivi' anses vara en förolämpning då det antas att herren ifråga inte är intelligent då man inte använt ändelsen för intelligenta varelser - broder Carnegius i Sancta Matres orden valde att översätta denna förolämpande ordlek med 'ers apighet'. Särskilt léaram och thism är mycket känsliga för denna felsägning och använder den ofta för att förolämpa varandra.
Ändelsen -ye används för att få ett substantiv i bestämd form. Alver utelämnar ofta denna ändelse av bekvämlighetsskäl.
Vissa ord måste dock innehålla -ye för att klart och tydligt markera skillnaden mellan ordets stam och dess slutliga betydelse. Ett exempel på detta är användandet av ordet nevri 'herre'.
Dessa två ändelser används för att skapa felyas motsvarighet till 'den här' respektive 'den där', båda i bestämd form. Om pluraländelse används i samband med dessa ändelser får man betydelserna 'de här' respektive 'de där'.
Klass 5: Syntax
Ändelsen indikerar att något händer i närheten av det substantiv till vilket det hakas på. Ändelsen -'an ersätter många av svenskans prepositioner som 'i', 'vid', 'på' och 'till'. Exakt översättning beror på hela meningens betydelse. Exempelvis består kininaé'an av substantivet kini 'högsäte' plus ändelserna -naé 'augmentativ' (vilket blir mäktigt högsäte eller fästning) och -'an. Exakt översättning beror på sammanhanget.
I den första meningen används ti'neh 'jag är' med 'den' som objekt, så -'an bör bäst översättas med 'i'. I den andra är verbet rak'mala 'du går' i imperativ form (dvs 'gå!'), så där är 'till' en bättre översättning av -'an. Lägg också märke till ändelsen -ye (bestämd form, klass 4), som i båda meningarna tillkommer före -'an. Den första meningen skulle också kunna skrivas kininaéye'an'iv neh utan verbet avo (se Syntax: Att Vara). Det är heller inget fel att utelämna bestämd form och bara säga kininaé'an'iv neh vilket ses som ett typiskt exempel på felya nari eller den avkortade felyan. Det är värt att notera att ord som adverb som 'här', 'där', 'överallt' och 'ingenstans' anses vara substantiv i felya. Dessa ska aldrig följas av lokativ. Detta är en skillnad jämfört med vissa prepositioner som 'ovanför' och 'nedanför' som också anses vara substantiv, men där lokativ kan användas utan problem.
Ändelsen används på samma sätt som -'an men i betydelsen att händelsen sker i riktning från substantivet som ändas med -vo'.
En mer korrekt översättning är 'gå från fästningen'. Notera att bestämd form används. I talspråk överges ofta bestämd form vid direkta uppmaningar, så om man hade velat lägga kraft bakom uppmaningen hade man förmodligen struntat i den bestämda formen:
Se även avsnittet om felya nari
Denna ändelse förekommer i meningar som
Här följs substantivet yenetai av två ändelser, -ye bestämd form och -ne 'på grund av'. Meningen bör alltså översättas ungefär 'på grund av vinden fladdrar fanan'.
Ändelsen används för att indikera att substantivet ifråga är till fördel för handlingen eller den person eller sak för vilken handlingen utförs.
I meningen ovan betyder sailenishon 'i smide' eller 'för smide', och i meningen markerar -shon att det är för smidet som dvärgakolet är användbart.
Suffixet betonar att det är det substantivet som är ämnet med hela meningen. På svenska fås motsvarande konstruktion genom att kraftigt betona ordet eller genom vissa meningsbyggnader. I felya räcker det med denna ändelse.
Utan den betonande stavelsen finns det inget ord som är särskilt viktigt.
Observera att i den första meningen finns pronomenet neh 'jag' med endast för att hänga ändelsen -'e' på den. Tar man bort ändelsen behövs inte neh längre.
Ändelsen används enbart i samband med indirekta objekt.
Klass 6: KonstruktionssuffixDen sista klassen av suffix används för att bygga om ett substantiv till något annat. Felya har två möjligheter; att skapa ett så kallat frågande substantiv och att skapa ett agerande substantiv.
Ändelsen används för att markera att det rör sig om en fråga och även vad i frågan som man är särskilt intresserad av att veta. Samma ändelse finns även på verb (där av klass 9), så användandet av denna frågeändelse kan bli mycket förvirrande för nybörjare. Den svenska frågan "var är matsalen" är ett ganska bra exempel. Beroende på var man lägger ändelsen -yi kan innebörden i frågan ändras. När meningen översätts till felya kan man få dessa betydelser beroende på var ändelsen hamnar:
I det första fallet är man mer intresserad av positionen av en matsal än dess existens - antingen vet man att det finns en matsal eller så tar man den för given. I vilket fall vill man veta var den är. I det andra fallet är man mer intresserad av existensen av en matsal, i stil med "finns det en matsal?". Det är alltså fullt möjligt att man som svar på den första frågeställningen får en bra vägvisning till matsalen, medan man på den andra frågan får ett enkelt "ja".
Att skapa ett agerande substantiv är det samma som att ta ett substantiv och göra om det till ett verb med liknande innebörd. Många verb finns bara som 'verbifierade' substantiv.
Metoden används i två fall. Det ena är när det inte finns något verb som passar. De tre fallen ovan är utmärkta exempel. Det andra är när det inte finns ett verb som har precis rätt innebörd - även om det kan finnas ett motsvarande verb så är det ibland bättre att ta ett substantiv, hänga på ändelser så att det får rätt betydelse och därefter göra om det till ett verb. Om man inte kommer på det rätta verbet ska man inte vara rädd för att göra ett substantiv agerande. Ta heller inte illa upp om vissa alver ler åt detta - en stor del verbifierade substantiv är kännetecknande för alvernas motsvarighet till barnspråk. Så här skulle en alv uppfatta följande konstruktioner:
Ibland är det nödvändigt att veta vilka substantiv som är objekt och vilka som är subjekt. Det är då som denna ändelse används.
Meningen ovan är ett typiskt exempel på denna osäkerhet. Då den alviska ordföljden är subjekt-objekt-predikat (se Syntax) är det omöjligt att se vilken översättning som är den korrekta. Antingen har vi ett subjekt (rakaye), inget objekt (0) och ett predikat (sodoriilisav), eller så har vi inget subjekt (0), ett objekt (rakaye) och ett predikat. Dessa två översättningar är så radikalt skilda från varandra att lösryckt ur sitt sammanhang går meningen inte att översätta. Därför kan man sätta ändelsen -'iv på substantivet om man använder det som objekt för att skilja det från subjekt.
Alver är ofta lata på den här punkten och struntar ofta i ändelsen och låter sammanhanget avgöra istället. Om man inte tänker på detta kan alviska vara mycket förbryllande. Suffixens inbördes ordningSå som det har illustrerats i olika exempel kommer suffixen i en särskild inbördes ordning om det är fler än ett suffix kopplat till ett substantiv. Det är ganska sällsynt att alla sex suffixklasserna ingår i en konstruktion, men det händer.
Sammansatta substantiv fungerar på precis samma sätt, med möjlighet att även modifiera varje del av det sammansatta substantivet för sig.
Som synes kan ord bli ganska långa i felya. Substantiv-substantivOm flera substantiv kombineras, antingen med lokativkonstruktion eller snabb konstruktion, måste man veta var man kan sätta ändelser. Det andra ordet får aldrig följas av ändelser av klass 5. Klass 5 är alltså reserverade för det första ordet. På samma sätt är ändelser av klass 6 reserverade för det sista ordet. Ändelseklass 1 till och med 4 får däremot användas var som helst. Prepositionskonstruktioner skapas också med substantivkonstruktioner, då felyas prepositioner i flera fall klassas som substantiv. 'Ovanför' och 'nedanför' bör översättas som 'området ovanför' respektive 'området nedanför'. Lokativ används då på det substantiv som används tillsammas med prepositionsorden.
Pronomen och namnPronomen (dock ej possesiva pronomen) och namn fungerar precis som vilka substantiv som helst. Egentligen finns det bara fyra pronomen samt dessas fyra pluralformer, men just pluralformerna används så ofta att de har smält ihop till ett eget ord där pluralformen ingår.
Rent syntaktiskt är det korrekt att haka på en klass 1 och en klass 2-ändelse på ett pluralt pronomen, trots att det redan finns en pluraländelse på den, men det ser oerhört fånigt ut och med stor säkerhet betyder det inte någonting vettigt. Det går alltså att sätta ihop:
...till:
...men vad det betyder vete fåglarna. Förmodligen refererar man till 'platsen vid den mindre viktiga gruppen', då man refererar till 'de' med singular vilket skulle kunna översättas med en grupp människor. |