Namnkonventioner i Mundana

"Värdshuset 'Den glada ankan' är smockfullt. Röken ligger tjock och det är stoj och stim överallt. De flesta gästerna sjunger med i den gamla välkända fyllesången 'Cruscin Lan' som en vandrande speleman har stämt upp. Två glada köpmän skålar vid bordet vid dörren, en mystisk man i kåpa röker pipa i ett hörn, och den tjocka värdshusvärden vaggar förbi med fyra ölkrus..." "Vad heter värdshusvärden?" frågar en av spelarna. "Öhm, han heter... Nisse, eller nåt..."

Känns situationen igen? Som synes finns det finns få saker som kan förstöra stämningen så mycket som ett uselt namn. Tyvärr har sådana vidriga 'namnkonventioner' allt för ofta synts i sämre äventyr på nätet.
Det finns två extremer. Den ena illustreras ovan, av det rent vidrigt normalsvenska Nisse. Nisse är inget bra fantasynamn, och Eon är i första hand ett fantasyrollspel. Den andra extremen är helt outtalbara namn. En viktig regel är att man ska kunna uttala namnet utan problem. Mrlzcholu Chrostiolnastiolim bör alltså bara tillåtas om spelaren faktiskt kan uttala harangen och om det är möjligt att lära andra att uttala den.
För att råda bot på namnproblemen kommer här den första delen i en artikelserie som behandlar namn på Mundana. I denna artikel behandlas alviska, sabriska och cirefaliska namn.

Alviska namn
Utan undantag betyder alla alviska namn någonting. Det går alltså att slå upp ett namn i en ordlista och hitta en betydelse.
För att skilja ordet från dess namn sätter man tre prickar lodrätt framför och efter ett ord som används som ett namn. Detta innebär att man plötsligt kan hitta ett verb som i namnbetydelsen används som ett substantiv. I felya sanari använder man ofta en särskild namnformande ändelse för att skapa ett personnamn. Namnändelsen kan hakas på verb såväl som substantiv. Namnändelserna är: -an, -ra, -ve, -are, -lan, -ni, -ian, -dan, -on, -del, -el, -iel, -don, -lon, -us.
Denna konvention används aldrig i felya nari eller felya alarina: henéa tycker det är slöseri med tid, och léaram anser att det är ett tecken på fåfänga. Det finns inga särskilda pojk- eller flicknamn hos alver. Hos léaram är det sed att flick- och familjenamn ska sluta på ett vokalljud, medan pojknamn oftast slutar med konsonantljud. Denna regel är inte särskilt hårt efterlevd, men det är ett mönster att gå efter och den gäller så gott som enbart léaram.

Typiska alviska namn
Föräldrarna väljer ofta ett namn som de tycker passar med sitt barn, som låter vackert och dessutom fyller deras förväntningar av framtiden. Ibland ändrar de sitt namn längre fram i livet, när man kommit underfund med sig själv, men framförallt léaram är för stolta för att göra det. Hos henéa får man ett namn när man föds, och ett nytt namn när man inträder vuxenlivet.

Här är några exempel på alviska personnamn: Alean, Alurian, Alurindel, Aralion, Cailean, Ceranidan, Cinneach, Denelian, Donnocadh, Elasaid, Kiyona, Kornay, Labhriunn, Letesse, Liusad, Lunerian, Lyvani, Morollan, Niare, Nomarian, Nyneve, Reamhar, Sennira, Seskasenni, Shoni, Shusai, Tearlach, Vire'an.

Tilltal
Vill man vara formell på alviska använder man inte bara titlar i en presentation, utan dessutom härstamning. Normalt sett är ett alviskt namn uppbyggt av ett personnamn följt av familjens och hushållets namn. Mellan familjenamnet och hushållets namn kommer ett litet ord som kan översättas till just det ord för hushåll som används i alvens stam. Thism använder vhic, léaram använder sìol, sanari använder fin och kiriya använder sholi. Henéa är mycket sällan så formella, men då de är det använder de ordet shol. Pyar är ett undantag: se nedan.
Ska man vara formell nämner man sin stam och hela sin härstamning när man presenterar sig. Särskilt léaram gör det, då de är synnerligen stolta över sin härstamning och ursprung - ibland kan det också vara det enda sättet att särskilja två individer åt. Man kan lätt se att Kiyona Nentari t'an Kornay t'an Ailean t'an Cinneach är en helt annan person än Kiyona Nentari t'an Cailean t'an Donnocadh t'an Cinneach, men de är förmodligen i alla fall släkt. Som synes är det ordet t'an som kan översättas med 'son/dotter till'. Härstamningen dras oftast på faderns sida - hos henéa drar man dock härstamningen på moderns sida.
Undantaget från dessa namnkonventioner är återigen pyar, som har namnseder som är mycket lika människors. Ordet eli används ibland för 'hushåll' men betyder mer 'ätt', men det är mycket sällsynt. Oftare använder man en patronym (ett exempel är Seskasenni t'an Shari vilket betyder ungefär 'Seskasenni Sharis dotter') eller bara ett familjenamn (till exempel Inalea Elisari), ungefär som människor i området gör. Pyar använder ofta den lilla egenheten att sätta tre prickar lodrätt före och efter namn i texter, i synnerhet då sina egna namn, även om de skrivs på lokala människospråk. Detta har kommit att bli högsta mode på sina håll och plagieras även av människor här och där i världen.
Titlar kräver ett särskilt omnämnande. Den viktigaste titeln placeras alltid först i presentationen, medan alla andra titlar placeras sist, i rangordning från högst till lägst. Till exempel heter den före detta magikraten av Pereine miraye Lytesse Visanni fin Visha saniye Pereina. Titlarna fullkomligt haglar över henne: först hittar vi titeln miraye, vilket betyder 'husfurstinna'. Lytesse är alltså husfurstinna över linjen/huset Visha. Vi hittar också titeln saniye Pereina - saniye betyder 'magikrat', och det är precis vad hon är: magikrat över utbrytarprovinsen Pereine som numera brutit sig ur magikratin Thalamur. Lägg märke till att Lytesse anser att titeln som husfurstinna (motsvarande hertiginna) är mer värd än titeln som magikrat i Pereine (motsvarande president eller statsminister).

Sabriska namn
Ett enkelt sätt att få ett namn som låter någorlunda sabriskt är att ta ett helt vanligt europeiskt namn eller ord, huvudsakligen från germanska eller nordiska språk, och sedan modifiera det till oigenkännlighet. Är man riktigt lat kan man helt låta bli att förvanska namnet - se till exempel på Frederick Deluvien. Romanska språk, som till exempel franska, bör man vara försiktig med, men de passar ofta bra till danasabriska namn. Många sabriska mansnamn slutar med konsonant och många sabriska kvinnonamn slutar med vokal.
Det är inte många som har familjenamn i Consaber. I princip kan man räkna in adelsätterna och vissa köpmannafamiljer i denna skara. Inalea Elisari och Frederick Deluvien är två bra exempel på personer med familjenamn.
De flesta namn består av personnamnet samt en patronym eller matronym. Två exempel är Mikal Harans son eller Kari Edas dotter, vilka helt enkelt betyder just vad de låter som, att Mikal är Harans son och Kari är Edas dotter. Ofta används personnamn plus hemort eller personnamn plus yrke, som till exempel Frederick av Dunbaton eller Toral Mjölnare. Titel används ofta om personen har någon. Exempel på detta är magister Rafali.

Tilltal
Konungen eller drottningen tilltalas med Ers Majestät. Möjligen kan de tilltalas som 'min konung' eller 'min drottning' om man står på god fot med majestäterna. En prins eller prinsessa ska tilltalas som Ers Kunglig Höghet. Kronprinsen har också titeln Prinsen av Calnia - kronprinsens hustru blir också kronprinsessa och får alltså titeln Prinsessan av Calnia. I de fall där det en prinsessa blir tronföljare får hon titeln kronprinsessa och Prinsessan av Calnia.
Hertigar och hertiginnor tilltalas som 'ers excellens', eller möjligen 'hertigen/hertiginnan' följt av förläningens namn. Grevar och grevinnor tilltalas som 'ers högvördighet', eller 'greven/grevinnan' följt av förläningens namn. Baroner, baronessor, markiser och markisinnor är likvärdiga i rang och tilltalas 'ers nåd', eller 'baronen/baronessan/markisen/markissinnan' följt av förläningens eller stadens namn. En markis är en person som leder en stads styre direkt från konungen.
En riddare tilltalas med 'sir', 'ers nåd', 'riddar' eller 'herr' följt av namnet. Om riddaren har en förläning kan man tilltala honom med namnet på förläningen istället för personnamnet. 'Min herre' går också bra, särskilt om riddaren är ens länsherre. En riddersdam tilltalas också med 'sir', trots att det låter lite fånigt i våra öron, eller med 'ers nåd', 'min fru' eller 'min dam'. En riddares hustru tilltalas som 'fru' eller 'ers nåd' följt av hennes namn eller förläningens namn. Ens länsherre kan normalt tilltalas som 'min herre' utan problem.
Adelspersoner som ej kommit i ålder (det vill säga blivit bortgifta eller myndiga) tilltalas med 'unge herrn' eller 'unga fröken'.
En regis eller primod (motsvarande biskop respektive ärkebiskop) tilltalas som 'ers eminens'. En präst eller abbot tilltalas som 'fader', en abbedissa tilltalas som 'moder', en munk som 'broder' och en nunna som 'syster. Dessa kan följas av namnet om nödvändigt.
En överordnad officer tilltalas alltid med grad. De olika grader som finns är korpral, sergeant, löjtnant och kapten, i stigande ordning. En korpral för befäl över en grupp, en sergeant för befäl över en pluton, en löjtnant för befäl över ett kompani och en kapten för befäl över ett regemente.
Kvinnors adelstitlar kommer oftast från deras respektive makar. En hertiginna får oftast titeln genom att hon är gift med en hertig, men ibland kan förläningen vara hennes egen genom arv - hon får ändå titeln 'hertiginna'. Det är likadant med alla andra adelsranger utom prinsessor och adelsfröknar. Dessa kan få sin titel genom släktskapet med sin far. En prinsessa kan få sin titel genom blodslinje (hennes far var en kung och hennes mor var en drottning) eller genom att gifta sig med en prins. En adelsfröken får sin titel genom att hennes far var adlig. En hertigs dotter är alltså en adelsfröken (med en inflytelserik och välställd far), precis som en vanlig riddares dotter (som dock inte har en lika inflytelserik och välställd far). En konungs dotter är dock alltid en prinsessa.

Typiska namn
Typiska kvinnonamn är: Alade, Daria, Edet, Elsgita, Gwendelli, Helas, Ilwe, Inaly, Indina, Ivia, Jaina, Lasna, Less, Lewellyn, Linna, Mara, Melony, Mira, Narina, Nelna, Ryana, Sala, Tiana, Ulli, Valla, Vasla, Welle, Yrva
Typiska mansnamn är: Bundel, Burwell, Carnin, Celin, Creigh, Dnegel, Faradan, Funsarat, Heryn, Jeneres, Jiemes, Lestat, Marak, Neres, Niles, Nuskel, Ocran, Oftar, Ofter, Olden, Patne, Pelen, Pelt, Picar, Pien, Piett, Raken, Reben, Revan, Reven, Rumap, Saldin, Tenas, Tiamel, Torden, Unter, Varfer, Yrwen

Cirefaliska namn
Det mest slående är kanske det faktum att de flesta cirefalier inte innehar något 'efternamn'. Deras familjenamn eller snarare symbol finns i deras högra öra. När ett cirefaliskt barn välsignats i Cirzas namn får det även den typiska symbolen för det cirefaliska folket - en ring med familjens märke eller symbol fastsatt i höger öra. Ringen är ett unikt sammansatt verk av ädelstenar, mönster och material - varje familj har sin egen symbol. Alla måste ha denna ring och den tas aldrig av. På så sätt har inte cirefalier i majoritet något efternamn, då ringen berättar vilken familj man tillhör. Har en cirefalier två namn så är det andra någon form av antingen hedersbetygelse, yrkestillägg eller kroppsligt attribut som omnämns - till exempel i stil med `vapenmästare', `Cirzas välsignade' eller kanske `duktiga simmare' - ett slags epitet som familjen har fått någon gång under sin historia.
För att man skall veta vem man pratar om så brukar en cirefalisk individ benämnas efter [förnamnet] av husfurst [husfurstens namn] familj från [kurfurstens stad], till exempel Relizer av husfurst Tzimenor familj från Marek Pomian. Det är förbjudet att inom samma familj heta samma sak, vilket medför att kommunikation är viktigt när familjer bor långt ifrån varandra. Finns det två individer från samma familj som är välsignade i Cirzas namn som bär samma namn skall den yngste förskjutas som bastard, enligt tzorlack.

Vanliga namn
Exempel på vanliga cirefaliska mansnamn är: Azit, Bzern, Cerec, Chamicon, Chimiri, Chimsz, Cirilz, Dalarion, Dalm, Durzmal, Dzimm, Dzom, Dzrin, Dzzo, Ficon, Gordaz, Haramelo, Harazmel, Harori, Jhim, Krizkar, Kzazian, Kzeck, Mafalz, Mzian, Nahrzasz, Nahrzezian, Narzimm, Nerzelan, Nihariz, Nihirzazior, Nihrzom, Penarek, Penrin, Penzior, Pomerz, Pomimalo, Ramm, Remacoz, Remaziz, Remirin, Remiz, Remzium, Rimerek, Szacoz, Szakar, Szararek, Szaz, Szcon, Szeri, Szez, Szezior, Szlien, Szmel, Szri, Tzacon, Tzazo, Tzeck, Tzeziu, Tzilan, Tzilan, Tziman, Tzom, Vamerz, Zarem, Zarz, Zhamun, Zhaz, Zhazior, Zhelz, Zhizo, Zimalo.
Kvinnonamn slutar nästan undantagslöst på -a, vilket mansman aldrig gör. I övrigt låter de lika. Exempel på kvinnonamn: Azita, Canaza,Crisma, Gannima, Harira, Jhimorza, Meleka, Narzomela, Nilaza, Nimaza, Rizima, Szza, Vamalla, Zhra.