Mystik & magi

För att lära sig magi är det nästan alltid nödvändigt att skaffa en lärare. Att lära sig magi på egen hand är visserligen möjligt, men det tar lång tid. Det finns därför möjligheten att dels bli antagen som lärling av en magiker och dels att gå med i ett magikersällskap. Eftersom de flesta magiker tillhör ett sådant sällskap sker därför nästan all undervisning inom ramen för dessa sällskaps försorg. ’Magivägar’ är den sammanfattande benämningen för de olika möjligheterna att bli undervisad i de magiska konsterna. I detta kapitel behandlas de olika magivägarna och möjligheten att bli antagen som lärling av en självständig magiker.

I Mystik & magi finns kompletta regler för att skapa egna besvärjelser och ritualer. Dessa regler kan användas dels då spelledaren vill skapa nya besvärjelser till sin kampanj och dels då spelarnas rollpersoner försöker utforma och formalisera egna besvärjelser. Som spelledare kan man skapa nya besvärjelser som skall användas av främmande magiker, läras ut av en magiskola eller som kan finnas nedtecknade i en bok som kan komma i rollpersonernas ägo. Spelledaren kan välja att utforma helt nya besvärjelser eller bara göra en mindre förändring på en befintlig besvärjelse. Vid modifikation av befintliga besvärjelser kan spelledaren till exempel ändra kraftkällan, transformationsvägen, varaktigheten eller räckvidden. Att som spelare låta sin rollperson forska fram en helt ny besvärjelse går till på precis samma sätt som då spelledaren utformar besvärjelser — det är dock inte helt säkert att rollpersonen lyckas med utformningen och formaliseringen.

En extemporatör är en magiker som kan alstra och väva magiska effekter genom improvisation. Det går att improvisera en besvärjelse för stundens behov, precis som vilken besvärjelse som helst bortsett från att den inte är formaliserad. Fördelarna med improvisation är att man har en mycket stor flexibilitet och valfrihet hur effekterna skall användas. Nackdelen är att det tar längre tid och att transformeringar inte går att utföra, men denna nackdel uppvägs av att det går att göra flera olika alstringar (även av olika aspekter).

Alkemiska processer skiljer sig drastiskt från besvärjelser, ritualer och ceremonier. En alkemisk process är inte i sig magisk, utan snarare en esoterisk kemisk reaktion som indirekt kan ha magiska effekter. Det krävs inte nödvändigtvis någon alstring, transformering eller vävning av filament för att genomföra den alkemiska processen. Däremot krävs tillgång till ett laboratorium. Utöver ett laboratorium behövs ofta en eller flera assistenter som alla behärskar färdigheten Alkemi och de nödvändiga alkemiska processerna.

Ett laboratorium kan vara högst användbart för en skicklig alkemist. Laboratorier är dyra att införskaffa och kostar dessutom att underhålla. De tar plats — de minsta fyller lätt ett helt bord och de största kan fylla flera rum. I ett laboratorium kan alkemisten utföra en mängd olika alkemiska processer. Dessa processer fungerar i princip på samma sätt som ritualer. Laboratorier kan användas för tillverkning av magiska artefakter, uppladdning av magiska artefakter, beredning av magiska elixir, framställning av kongelerade filament, transmutering av substanser och essenser, nekromantisk animation för att skapa vandöda samt för att utföra viss typ av analytisk magi.

Alla sorters föremål kan göras magiska genom olika alkemiska processer. Genom att installera diverse magiska komponenter i vad som kallas en ‘matris’ så skapas en magisk artefakt. Beroende på vilka komponenter som ingår i matrisen kan olika typer av artefakter skapas.

Elixir används för att temporärt lagra en besvärjelse. Elixirets bevarande funktion upphör då det sväljs (eller blandas med andra vätskor) och i samband med detta aktiveras den lagrade besvärjelsen utan att några tärningsslag behöver göras (alla svårighetsslag görs då elixiret bryggs). Vem som helst kan dricka ett elixir och bli utsatt för besvärjelsen.

Det finns många olika typer av teckenmagi, men de vanligaste är skrifter laddade med besvärjelser, talande runor och hemlig skrift. De vanligaste och kanske mest användbara magiska skrifterna är de som är laddade med besvärjelser som kan utlösas genom att de läses. Att förtrolla skrifter har inget med alkemi att göra och man behöver därför inget laboratorium för denna aktivitet. Däremot måste magikern behärska semotropi och ritualmagi.

Sanna namn är av stor vikt vid nedkallning av demoner och ibland även då man använder sympatetisk magi. Ett sant namn är inte detsamma som ett vanligt namn. Genom att känna till ett sant namn på exempelvis en demon kan man kalla ned denna med hjälp av en rituell symbolistisk nedkallning. Information och regler för nedkallning av demoner finns på sidan 80 i denna bok.

Att uttala sig om vad som kommer att hända i framtiden är mycket svårt. Eftersom framtiden för alltid är höljd i dunkel och dessutom ständigt i rörelse är det mycket svårt att göra några exaktare profetior om vad som skall komma att ske. Trots detta är spådomskonsten en av de äldsta konsterna på Mundana. Genom tiderna har det utvecklats otaliga metoder att spå framtiden. Vilken metod som används beror på var i Mundana man bor och från vilken typ av kultur man tillhör. Det finns många andra metoder att spå och spelaren eller spelledaren kan lätt hitta på egna. Oavsett vilka metoder som används så ger alla metoder symboliska svar som måste tydas. Principen för spådomskonst är att få fram järtecken som sedan kan tolkas med färdigheten Spådom. Därefter är det upp till spelledaren att presentera en trovärdig profetia.

Demonologi är läran om demoner, deras manifestationer och de sätt som de kan manipuleras på. Demoner existerar på andeplanet men har den unika förmågan att viljemässigt kunna manifestera sig på det fysiska planet. Demoner kan också nedkallas med magiska medel för att utföra olika tjänster åt nedkallaren.

Teoretisk magi är en vetenskapligt område som syftar till att förklara olika magiska krafters förekomst och verkan. Det finns en stor mängd olika förklaringsmodeller, men den förhärskande magiteorin är den som har sitt ursprung i det fallna coloniska imperiet. Primitiva magiker har ofta mycket enklare förklaringar till varför magi fungerar som den gör.

De flesta magiker anser att magi är en kraft som lyder under en särskild uppsättning lagar precis som de normala krafterna lyder under naturlagarna. Även om vissa magiker inte erkänner lagarnas allomfattande giltighet så är de i praktiken ändå tvingade att följa dem eftersom de inte lyckas utföra magi som skulle bryta mot magins lagar. Det finns även magiker som accepterar vissa av magins lagar och förkastar andra. De viktigaste lagarna är de som de flesta magiker anser vara sanna.

I Mystik & magi finns åtskilliga sidor som beskriver Mundanas mest berömda magiker. Både levande och döda. En del är eller har varit ledare för magivägar som exempelvis Legio Colonan eller Kabalaorden. Andra är kanske mer kända för att ha gett namn åt någon besvärjelse. Det finns dessutom en mängd magiker som verkar eller verkat i det fördolda, speciellt de som har ont uppsåt.

På många ställen runt om i Mundana finns det platser där flödet av magisk kraft avviker från det normala. Det finns platser som är högmagiska, lågmagiska och till och med helt magidöda. Som regel är det bara en eller kanske två aspekter som påverkas med ibland kan det vara fråga om betydligt större avvikelser — exempelvis platser där vissa aspekter är lågmagiska och andra aspekter är högmagiska.

Magiker har stort behov av specialutrustning och olika hjälpmedel. Detta gäller inte minst för alkemister som ofta utrustar sitt laboratorium med en häpnadsväckande mängd utrustning. I Mystik & magi finns beskrivningar och riktpriser för dessa saker.

Alla besvärjelser och ritualer bygger på effekter som kan kombineras och modifieras på olika sätt för att uppnå det som önskas. I Mystik & magi beskrivs samtliga effekter som kan användas för att utföra besvärjelser och ritualer. För varje effekt anges dess namn, dess grundvärden och dessutom en lite längre beskrivning av hur effekten verkar och dess begränsningar.

Mystik & magi innehåller inte speciellt många nya besvärjelser eller ritualer, men det är inte heller målet med modulen att vara en simpel formelsamling. Avsikten är att spelledaren och spelaren skall kunna göra sina egna besvärjelser istället. I appendixet presenteras ett litet antal nya besvärjelser och ritualer som använder vissa nya effekter eller som visar på vilka variationsmöjligheter som finns.

I slutet av Mystik & magi finns en komplett ordlista med en kort förklaring till alla de ord och termer som förekommer i Mystik & magi. Dessutom finns en hel del andra ord medtagna som är avsedda att skapa ytterligare stämning. Det är naturligtvis inte meningen att man skall behöva behärska alla dess ord och termer. De standardbeteckningar som finns används i regelboken och i Mystik & magi är fullt tillräckliga — för att erhålla en extra stämning kan dock både spelledaren och spelarna välja att använda andra ord för att gör magin mer unik och intressant.

Ordlistan finns även på webben.