Intervju med författarna till Eon

Det är en mörk och kulen höstkväll i nådens år 1995 och runt den öppna eldens sprakande sken har det lilla sällskapet av skrivare samlats. Mumsandes på grillade äpplen och drickandes stark cider som får huvudet att snurra så utbyter de lögner och osanningar med varandra. Carl Johan Ström (Kalle) har bjudit på kalaset och vid hans högra sida sitter Ola Nilsson och dricker allt för mycket. Närmast elden värmer Marco Behrmann sin stora lekamen medan Krister Sundelin (Krille) skriver för glatta livet med sin raspiga gåspenna så att det svarta bläcket flödar.

Vad tycker du är mest intressant med Eon?

Kalle: Det är ett roligt spel där man kan uppleva fascinerande kulturer, länder, personer och monster utan att riskera att möta dem i verkligheten. Eon har bra regler för strid och ett utmärkt magisystem, och båda är flexibla och realistiska.

Ola: Det intressantaste är att vi frångått den traditionella fantasy-genrén. Vi har kunnat blanda in andra element än fantasy. Jag anser att fantasy inte nödvändigtvis behöver vara som Tolkiens fantasy eller som den i Conan.

Marco: Ha, ha. Jag tycker det som är mest intressant är att Eon har är ett realistiskt system som passar till en fantasymiljö. Samt att världen har blivit bra, mycket bättre än de höga förväntningar jag hade.

Krille: Jag tycker världen är intressantast eftersom den är så stor och varierad. Det finns möjligheter att bygga ut själv och det som finns beskrivet är så utförligt beskrivet att man klarar sig med det.

Vad utmärker Eon från andra fantasyrollspel?

Kalle: Det är ett något mer moget svenskt fantasyrollspel. Det är farligt att strida och man kan inte "sega ihjäl motståndaren". Det är en intellektuell fantasy som innehåller mer än att bara "hugga ihjäl monstret och springa iväg med guldpengarna".

Ola: Världen är lite huller-om-buller, det finns plats för olika typer av kampanjer i skilda delar av världen. Det finns olika platser med olika samhällen och kulturer. Spelet är mer kontrollerat, på många håll (exempelvis Jargien) finns det ett rättsväsende som gör att man inte kan härja runt precis hur som helst.

Marco: En hög grad av realism, men allt känns genuint "fantasy". Eon har en bra avvägning mellan spelbarhet och realism.

Krille: Eon kombinerar en känsla av realism med fantasy. Alverna är fräckast i Eon.

Vad tycker du är roligast med rollspel?

Kalle: Alla lustiga förvecklingar som uppstår under spelets gång. Det är även kul att att lösa problem, att få känna att man duger till något, att utföra hjältedåd. Som spelledare är det roligt att utsätta sina kompisar för elakheter och pinsamma situationer.

Ola: Alla de komiska situationer som man upplever som spelare. Alla de djävulska (!) påfund som man kan hitta på som spelledare. All den skrivångest och kramp man får när man närmar sig "dödslinjen".

Marco: Jag anser att det som är absolut roligast med rollspel är simulering av verkligheten och alla galna rollpersoner som man får uppleva. Rollspel är en bra kreativ, icke-fysisk (!) hobby.

Krille: Att man koppla bort sig själv ett tag och vara någon annan. Man kan färdas dit ingen annan färdas förut. Det är ett sätt att leva ut sina aggressiva lustar och framför allt så är det billigt!

Vad sysslar du med när du inte skriver rollspel?

Kalle: Jag läser sista året på Industriell ekonomi på Chalmers, även om det kanske inte är så koncentrat. Spelar dataspel, sover, äter (skräpmat), försöker träffa flickor.

Ola: Jag studerar Arkitektur på Chalmers. Faktiskt är det allt jag gör förutom att festa och ha köttfärssåsdueller.

Marco: Jag läser Systemvetenskap på Handelshögskolan i Göteborg och är delägare i ett datakonsultföretag. Jag brukar surfa runt om på de stora näten i världen och i Sverige.

Krille: Söker riktigt arbete. Ring 0500-488782 om ni har något att erbjuda.

Vilka inspirationskällor har du haft då du skrivit till Eon?

Kalle: Vadå inspiration det är bara transpiration... (Men så kommer det fram att han även tagit romartiden och den jäkla Ghingis Khan till sitt hjärta.)

Ola: Svea rikes lag, vilket syns speciellt på reglerna om lag och straff. Jag har även blivit inspirerad av romerska riket i dess mest dekadenta period.

Marco: Jag har läst en hel del soloäventyr som jag blev inspirerad av som ung och oförståndig. Dessutom har jag blivit inspirerad av gamla rollspel som jag körde på min C-64.

Krille: Det är 1800-tals riddarromantik, det är Morkeleb den svarte, the Dark Crystal, Sandman och tro det eller ej, gamla Drakar & Demoner. Dessutom brukar jag inspireras av alla mina skivor med filmmusik.

Vad har du för tidigare meriter inom branschen?

Kalle: Jag ÄR Neogames!!! ;-) (I övrigt har jag jobbat på Tradition och varit med att starta Spel & Sånt.)

Ola: Jag har skrivit för Target Games, Lancelot Games och tecknat och skrivit för Olle Sahlins Centurion. Jag har skrivit en hel drös med Sinkadusartiklar och hela Tjuvar & Lönnmördare och varit medförfattare i Drakar, Svartfolk, Magiboxen och Monsterboxen.

Marco: Det är väl allmän plågoande inom Neogames, där jag skrivit två publicerade äventyr till Neotech och även skrivit två ännu inte publicerade diton. Desutom har jag medverkat ett hörn på Viking.

Krille: Ja-ha Trollvinter, To Hard To Duck, en bit av Neotech och en bit av modulerna till Neotech, samt en hel massa andra hemmasnickrade rollspel.